Har ju hört några gånger att när man brygger öl och annat med vatten så spelar vattenkvaliteten stor roll! Exempelvis så är ju de flesta bra brittiska ölsorter bryggda på hårt vatten och skulle inte smaka alls likadant om det hade bryggts på mjukt vatten.
Man tänker ju inte alls på att det vatten man dricker och sköljer munnen med spelar någon som helst roll när man testar andra saker som vin och whiskey, men oj vilken chock man fick! Vi gjorde en jämförelse med vanligt kranvatten (Stockholmsk) mot hårt vatten (Coops kolsyrefritt) och mot mjukare vatten (Imsdal, som egentligen inte är särskilt mjukt).Det vi gjorde var att dricka av vattnet först innan vi smakade på vinerna respektive, grönsparrisen, pilgrimsmusslorna och till sist två sorters single malt Whiskey (Aberlour 10 år och en Glenlivet 12 år)
Exempelvis så smakade ett torrt Riesling vin betydligt fruktigare med ett mjukare vatten samtidigt som det blir något syrligare och torrare med ett hårdare vatten. En Glenlivet 12 årig smakade rätt dåligt med alldeles för mycket inslag av grappa estrar med det vanliga kranvattnet samtidigt som det smakade betydligt mer balanserat med det hårdare vattnet.
Nu är frågan alltså vilken skillnad man får när man testar öl? Hade man druckit ett hårdare vatten hade man kanske haft en helt annan uppfattning om sitt favoritöl.
Blev förresten varnad att kolsyrat vatten tar bort de flesta smaker och ska absolut inte drickas eller användas innan en provning av något slag. Detta fick vi även bekräftat då vi jämförde smaken på grönsparrisen.
Helt plötsligt kan man inte neutralisera smaklökarna med vatten längre...
Pripps hade en gång i tiden ett mineralvatten som jag har för mig kallades Confidence. Det var vansinnigt mjukt och basiskt. Det kändes lite konstigt i munnen att dricka det.
SvaraRadera