torsdag 3 oktober 2013

Punktsammanfattning av Colorado

Finns alldeles för mycket att skriva om vår resa till USA. Colorado är en underbar stat och dit åker vi utan tvekan igen och här kommer en liten sammanfattning som är anpassat för er som gillar mat och dryck:
  • Ta med leg. Ett giltigt sådant. Sofia blev nekad ett par gånger pga att hennes leg nyligen gick ut och att vi inte hade passet med oss. Alla som ser ut att vara under 60 år kollas. Mer nitiskt än Systembolagets interna under 30 policy alltså.
Wynkoops provningsunderlag
  • Restauranger som inte serverar öl från hantverksbryggerier/craftbryggerier har svårigheter att etablera sig. Brewpubs finns i överflöd, de flesta brygger bra öl och jag har inte hört att det gått dåligt ekonomiskt sätt för någon av dem. Folk är extremt lojala mot sina lokala bryggerier och köper oavsett om det serverar bra öl eller inte. Ett glas på 12-16 Oz. (36 – 48cl) kostar ca $3-7, riktigt billigt är det under Happy Hour.
Provar lite öl från Avery
  • Satsa på samplers/flighter. Dessa finns nästan överallt även om det inte finns med på menyerna. Om det ändå vore så väl här i Sverige. 2-4 Oz. glas (6-12 cl) kostar ca $1-3.
Pineapple Express Foo Truck utanför Odell
  • Gillar man ostron så är det lätt att hitta bra sådana för $1/st. Rocky Mountain Oysters är en helt annan sak. Denver är fylld av bra restauranger och snabbmatsställen, nästan så man undrar hur det är möjligt att de går runt. Sällan är de dock tomma. Förutom alla restauranger så finns det även hundratals food trucks som brukar ställa sig utanför alla bryggerierna/brewpubarna. Brewpubarna behöver inte ha någon matservering och man kan ta med sig mat från Food trucksen in till dessa.
  • När ni vill ta en paus ifrån öldrickande och ätandet så finns det en uppsjö med saker att göra. Rekommenderas starkt att man kör upp till Mount Evans och till Red Rock.
Galet storslagna Red Rock
  • De serverar väldigt bra öl inne på arenorna (4 sorters Odell på fat bl.a.). Att tänka på vid besök hos Pepsi Center för att kolla på hockey eller basket; de accepterar inte utländska ID kort. Bara Pass. Går dock att diskutera med ansvariga på plats om att ID-kort visst ska funka och begära undantag från deras korkade policy.
  • Hyr bil. Vi hade turen att få skjuts att ta oss runt de dagar vi inte besökte bryggerier inne i Denver. Det var lätt att ta sig till Boulder och till Longmont med buss, men det var svårt att ta sig runt till de olika bryggerierna i Boulder-området. Fick lov att ta en taxitur till Avery. Att cykla går väldigt bra i Denver, gäller dock att få tag på en cykel.
  • Åk dit med tomma väskor och handla mycket kläder för att vira in alla ölflaskor med. Se till att inte låsa dem om ni inte har TSA-godkända lås. TSA lämnade en lapp att de gått igenom min resväska fylld med öl, inget blev beslagtaget som tur var.

torsdag 18 juli 2013

Edinburghresa - EBBC13 Dag 1

Mycket som hände i Edinburgh med alltifrån bryggeribesök till försenat bagage.

Detta inlägg är början till en sammanfattning av vad som hände när jag, Johan, MagnusChrister och Matt besökte Edinburgh för European Beer Bloggers Conference (EBBC) under helgen.

Fredagen möttes jag på vid gaten till Schipol av Matt och Johan som båda hade med sig öl som alltså behövde checkas in. Pga dåliga förbindelser med kollektivtrafiken så tidigt i Stockholm så ville jag inte riskera att behöva stå i en kö när jag kom till Arlanda och skippade därför att checka in något.

Inte helt dumt visade det sig.

Både Johans och Matts bagage blev kvar i Schipol då flyget vidare till Edinburgh vart fullbokat. De checkade in på Arlanda medan jag checkade in mobilt och fick biljetten i mobilen istället för en traditionell papperbiljett. De fick dock ingen biljett från Schipol till Edinburgh vilket alltså berodde på en tidigare cancellerad flygning som gjorde vårt flyg överbokat.

Johan och Matt blev kvar i Schipol ett par timmar till medan jag tillsammans med Magnus och Christer som vi mötte vid gaten reste vidare till Edinburgh. På flyget satt dessutom Dylan Moran som såg ut att vara allmänt bakis. Som vanligt då alltså. Men en nick till honom och en tillbaka blev det iaf.

Ghillie Dhu:s konferenslokal
Vi lämnade bagaget vid Grassmarket Hotel och begav oss till konferensstället. Åt en lunch på restaurangen under lokalen och drack varsin Ghillie Ale och fick sedan gå upp till konferenslokalen.

Däruppe möttes vi av en massa bryggare som hade med sig en stor del av sina öl som vi tillsammans med alla andra anlända bloggare fick smaka av.

Vi fick bl a lyssna på Garrett Oliver från Brooklyn prata göra en jämförelse mellan vin och öl samt få höra lite historia om Tennants Lager Lovelies, en "Sälj grej med tjej"-marknadsföringstrick som var allt annat än smakfullt.

Smaklös marknadsföring
Av de öl vi fick testa på fredagen så var det två som verkligen stack ut och som jag gärna hade kunnat få tag på här i Sverige. 

Den första var en blond session ale med namnet Fyne Ales Jarl som trots sina 3,8% lyckades mäkta med en mycket fin blommig och citrusaktig bucket. Så pass mycket att jag konverterat till dem som tycker att det är värt att torrhumla svagare ölsorter.

Den andra kom ifrån Williams Bros, även den en Blonde Ale men något starkare med sina 4,3%, nämligen Williams Brothers Birds and Bees. Det märktes att Williams Bros fokuserade på att göra välbalanserade öl, ett stort plus enligt mig, det som stack ut med denna var att den var citrusfrisk samtidigt som den hade en extremt trevlig maltig ton utan någon DMS-känsla som några av deras pilsnermaltbaserade öl hade. Anledningen verkar vara användandet av belgisk ale malt. Något att prova hemma själv alltså.



Britterna vet verkligen hur man gör bra session-öl, kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket session-öl som bryggs och dricks därborta, men väldigt imponerade icke desto mindre.

På kvällen presenterade Pilsner Urquell två fina fat med opastöriserad och ofiltrerad Pilsner Urquell tillsammans med middagen på House of Chambers mitt inne i stan. Alltid lika underbart att dricka denna fina dryck även om jag blivit sugen på kolsyras Pilsner Urquell efter alla Real Ales man gått igenom dittills under dagen. Vaclav Berka, bryggmästaren på Pilsner Urquell, höll dessutom på att spruta ner en stor gammal tavla där när han slog håll i faten för att de skulle ge ifrån sig något öl...


måndag 20 maj 2013

Bryggning på bortaplan


Slänger upp lite bilder på bryggningen av Rock IPA som bryggdes hos en vän, Finn, som bor i Gamla Enskede.

De hade en liten föreningslokal i huset som vi kunde använda och självklart var man nyfiken på att brygga där!

Väggarna behövde målas om och allt var inte lika skinande rent som det är i badrummet hemma. Men det fanns uttag för el, vattenkran och utrymme för att brygga som man bara kunde spola av.

Vi är några stycken som letar efter ett ställe att brygga på, kanske kan detta vara ett alternativ ifall att vi kan övertala föreningen att hyra ut platsen och låta oss lägga ner lite energi på att rusta upp stället?



tisdag 7 maj 2013

Scandinavian Spring vs Alpine Spring


För några månader sedan bryggde jag och Fredrik en Kölsch som skulle pass fint när våren kom. En öl som jag verkligen tyckte passade för detta var Samuel Adams Alpine Spring som jag och Sofia drack när vi var på BA vid Järntorget förra våren. Det fick alltså bli en öl inspirerad av den ölen.

Vad blev då skillnaden mellan dessa? Vi privatimporterade AS via Systembolaget och kunde därefter göra en liten jämförelse.

AS märker man tydligt använder en annan sorts specialmalt, nämligen honungsmalten. Skapar en mjuk behaglig honungskänsla i smaken där SS snarare har en maltig honungssötma.

Tettnangerhumlen har mer citrustoner än Hallertauer Tradition-humlen som har en mer örtig ton. AS är nästan lite estrig i jämförelse. Både på gott och ont.
Svårt att säga om det faktiskt egentligen är en tysk lagerjäst snarare än en kölschjäst i AS:n.

SS är mer klar än AS och är samtidigt något ljusare. Kan vara att SS är klarare än AS som skapar illusionen att den skulle vara ljusare.

Nu är ju AS en hel procentenhet starkare än SS, alltså AS 5,5% mot SS 4,5%, men jag skulle inte påstå att AS är fylligare. Kanske är det så att detta märks tydligare då SS har en mer grynig smak än AS, svagare öl (särskilt om de inte är makrolager) har en tendens att smaka lite grynigare än starkare lager.
Båda är löljligt lättdruckna.

Slutsatsen är att vi bör vara extremt nöjda med vår öl. I princip lika bra men med en hel procentenhet mindre alkohol.
Nästa vår när vi brygger denna igen så får vi försöka få tag på honungsmalten.

torsdag 11 april 2013

SVT-programmet "Ölresan" - reaktion på det första klippet



Detta klipp från SVT har ju spridits runt en del och vi satte oss ner på soffan igår och såg klippet. Inledningsvis så vill jag poängtera att jag tycker att det är kanon att det görs en produktion om öl! Mer sånt!



Min första reaktion av klippet är att det är dåligt, eller snarare oklokt, av Stella att försöka påpeka att deras öl på något sätt är unik. Unik är den, självklart, iom att all öl är unik även om många bryggerier jobbar stenhårt för att ölen ska vara densamma. 
Men att påstå att den har unika doft- och smakegenskaper, som Jean-Jaques ju faktiskt försöker framhäva, är lite svårare att förklara iom att det ju faktiskt är en enkel eurolager som ska ha så rena och neutrala smaker som möjligt vilket inte ger något större utrymme för unika dofter och smaker.

Han kunde alltså istället ha fokuserat mer på imagen av Stella, marknadschef som han är, och använt sig av det som är deras styrkor. Nu vet jag inte vad Stella försöker utmärka sig med, men något måste det ju vara med tanke på deras position. Har svårt att tro att de vanligtvis marknadsför sig själva genom att påstå att ölen är unik...

Men man började helt klart tycka synd om Jean jaques när han satt där förtvivlad efter hans ödesdigra misstag. 


Journalisten, Johan "Steken" Magnusson, upplever jag beter sig en hel del som en besserwisser och en kanske även en mobbare när han, i sann Janne Josefsson anda, ska sätta dit marknadschefen. 

Visst det blir bra TV, men personligen så blir jag rätt irriterad när folk som börjat lära lite mer än gemene man om något inom ett område ska försöka sätta dit andra och kanske ännu värre börja generalisera kring öl och se ner på vissa "icke godkända" sorter. En Eurolager är kanske inte mitt favoritstil, men det är en populär och relativt svår stil att brygga som man ändå får ha respekt för.
Värst blir det när burken med Millennium ska tas in för att jämföras med Jupiler och stella och då kallas för "Vanlig Svensk Starköl". Uttrycket är ungefär lika dåligt uttryck som "Stor stark". Jag förstår vad som menas med det, precis som jag förstår vad som menas med en stor stark, men ett klumpigt val av ord är det om man nu ska sätta dit öldrickarna i Belgien. 
"Generisk Svensk Ljus Lager" är ett ordval som antagligen inte hade rusat upp mina känslor på samma sätt.

Hursomhelst så är det helt klart intressant, om än lite plågsamt, att se hur en marknadschef för ett stort varumärke börjar vrida på sig när han inte vet hur om han kan känna igen sin egen produkt. Hans bortförklaringar är relevanta även om man ändå tycker att han skulle agerat på ett bättre sätt och erbjudit sig att prova dem efter att provningsfaktorerna förbättrats.


Nu var det längesen jag själv drack en Stella, så jag har ingen referens. Men Jupiler hade man ju chansen att prova under besöker i Bryssel tidigare i vintras. 

Hade jag ställts mellan dessa två så hade jag med största sannolikhet kunnat skilja dem åt och jag hade kunnat identifiera vilken som var vilken. Men jag förstår att man hade velat förbereda sig själv. Eller jag hade iaf velat göra det med tanke på hur sällan jag faktiskt dricker dessa två sorter. Jean Jaques förmodar jag dricker iaf Stella:n oftare än vad jag gör.

Det jag försöker komma fram till är att Jean Jaques är klumpig som marknadschef, Jonas beter sig lite som en besserwisser men ändå har en bra punkt när han menar på att det inte är ölet som gjort Stella till ett stort märke. 

Sammanfattningsvis så ska det verkligen bli en intressant att följa serien!

måndag 8 april 2013

Bryggning enligt Parti-Gylemetoden


Kan låta meddela att Parti-gyle är galet slitsamt även om idén är god.

Mäskningen tog inte så lång tid eller så (iaf inte första mäskningen). Allt gick bra, kom även fram till att jag nog inte vill prova
med att ha i mer än 9,5-10 kg malt i mäsken med risk för att det svämmar över i framtiden heller.

Min mätpinne som jag använder till grytan visar tydligen 2 liter fel vilket förklarar en stor felkälla till denna och tidigare bryggningar.
Nja, inte mer än 1 gång per år iaf. Typ till nästa BW-bryggning om ett år igen :)


Detta gjorde att jag inte fick ut fullt så mycket vört till BWn, att denna blev för stark (fick späda ner den från 1,120 till 1,100) samt att min andra öl (EKG-IPA) blev alldeles för stark med ett OG på 1,071. Förbannade mätpinne som har skapat onödigt mycket problem under mina bryggning det senaste halvåret...

Största problemet (förutom mätspinnen), var att jag inte kunde koka 2 satser vört på över 10 liter samtidigt med bara en gryta. Detta innebar att vi fick vänta ca 3 timmar innan man kunde koka nästa vört om man ska räkna in uppkokningstid, koktid, whirlpool och kylning.

Skulle jag göra om detta?
Nja, inte mer än 1 gång per år iaf. Typ till nästa BW-bryggning om ett år igen...

fredag 5 april 2013

Torrhumlingsexperiment - Resultaten!

Vi valde till slut att köra på Guldkällan, istället för Samuel Adams Boston Ale och Boston lager som vi funderade på först, av den enkla anledningen att vi ville ha en ren öl som smakade så lite som möjligt.
Detta är väl något som vi ångrade lite nu i efterhand men jag kommer till det.

I måndags kom hursomhelst Daniel över, som brukar vara med på våra ölprovningar, för att vara med på utvärderingen av torrhumlingsexperimentet.

Det vi gjorde var helt enkelt att öppna upp flaskorna en och en och sen trycka i en 1,5 g av respektive humle, kottar såväl som pellets, och sen snabbt på med en ny kapsyl. 
1,5 g/flaska motsvarar alltså nästan 5 g/liter vilket är ungefär det jag brukar torrhumla med om jag inte satsar på en DIPA.
Flaskorna fick stå i en ljusskyddad kartong i rumstemperatur under 4 dagar innan jag la in dem i kylskåpet under 1 dygn. Detta är även bra för att pelletshumlade flaskorna så att pelletsen satt kvar längst ner i flaskan för att undvika att dessa inte kommer med när man häller upp ölet.
När flaskorna hälldes upp i de olika glasen så använde jag mig av en enkel tésil som jag sköljde efter varje upphälld flaska för att separera humlekottarna/pelletsen ville hänga med


Resultatet vad gäller poäng, tydligaste aromerna/smakerna och en liten utvärdering för torrhumlingsexperimentet:

1. Summit 2012 pellets 16/20
Apelsinmarmelad

Lök
Melon
Förvånansvärt trevlig med tanke på hur vissa verkligen dissat humlesorten. Så bra att jag gör min första riktiga single hop APA på denna till helgen. 

2. Cascade 2012 pellets 14/20
Citrus
Ja helt enkelt en angenäm citruston, inte så hemskt mycket grapefrukt som när man använt cascade i koket. 

3. Columbus (CTZ) 2012 kottar 15/20
Vitlök
Lök
Citrus
Kraftig lökighet som kan vara lite kraftig först men som tar sig efter ett tag då en citruston sticker fram tydligare. Förstår varför man använder denna i kombination med andra sorter. Kan skapa en härlig balans tillsammans med mer citrusaktiga sorter tack vare sin aromatiska lökighet. 

4. Galaxy 2012 kottar  15/20
Tropisk frukt
Ananas
Piña Colada
Väldigt fruktig men den gör sig inte så bra i denna öl då den känns lite menlös. Helt klart en tråkig överraskning.

5. Centennial 2011 kottar 17/20
Persika
Lychee
Passionsfrukt
Enormt mycket stenfrukt blandat med citrusaktiga toner samt en hel del tropiska inslag. På gränsen till 18/20.

6. Simcoe 2012 kottar 18/20
Lychee
Tallbarr
Persika
Precis som hos centennial så är det mycket stenfrukter och tropiska inslag i Simcoe, dock kan man även ana en del tallbarr. Brukar vara större skillnad mellan dessa dock, men jag antar att det är ölet som inte riktigt fått ut karaktärerna ordentligt ur dessa.

7. Styrian Golding 2009 kottar 16/20
Svart té
Mullbär
Jordgubbar
Denna var alltså från 2009 vilket antagligen påverkade hur den upplevdes. Men de svarta tétonerna skapade en riktigt behaglig känsla hos ölen. Helt klart en positiv överraskning! 

8. Amarillo 2011 kottar 16/20
Ctirus
Grapefrukt
Persika
Stenfrukterna var tydlig även i denna, men av alla vi provade så hade nog denna mest citrustoner. Fräsch men kanske inte fullt så spännande som Amarillo kan vara.

9. Chinook 2012 kottar 15/20
Apelsiner
Örtig
Gräsig
Gräsigheten förstörde lite för denna trots den trevliga apelsindoften. Hade lite högre förhoppningar av denna, kanske kräver den mer värme för att komma tillrätta. Eller en annan öl helt enkelt.

10. Belma 2012 kottar 15/20
Jordgubbar
Galiamelon
Jordgubbar i mjölk
Oj! Vilken annorlunda humlesort. Jag tyckte att den var rätt spännande men både Sofia och Daniel tålde inte denna. Får se vad man hittar på med den. En IPA skulle den nog inte alls passa i, kanske en veteöl? Eller en somrig Vete/White IPA?

Vi provade självklart även att blanda dessa men det blir innebär tolv till resultat vilket jag inte orkar skriva om.
Bästa kombinationerna fick man annars när man blandade:
Simcoe + Amarillo 18/20
Simcoe + Centennial 18/20
Centennial + Columbus + Chinook 18/20
4 C:na 18/20

Medan den överlägset sämsta kombinationen var:
Styrian Golding + Columbus 9/20

Nästa gång jag gör ett liknande experiment så ska jag verkligen använda mig av en mer intressant ölsort. Guldkällan gjorde att vi mer eller mindre upplevde underliga jordgubbstoner i de flesta av glasen vilket var rätt irriterande...
Visst humletonerna var väldigt tydliga, men det kändes som att vissa sorter inte fick fram sin fulla potential pga ölvalet. Cascade var inte alls särskilt intressant exempelvis vilket den annars kan vara i en APA.
En annan punkt vi kommer att köra mer på är blindprovning, men då krävs det antagligen att fler är med.

Några kommentarer för andra som vill prova experimentet:
  • Pellets är att föredra om man ser till enkelheten att få ner humlen i flaskorna. Sen är det många som förespråkar kottar vid torrhumling för att dessa ska ha bäst bevarade aromer/oljor.
  • Var riktigt snabba med att få på kapsylerna igen om ni både vill hålla kolsyran och ölet kvar i flaskorna. Humle löser ut kolsyran snabbare ur ölet vilket gör att det kan skumma över snabbt. Har även provat att torrhumla redan kolsyresatta fat och där får man också vara snabb.
  • Blanda gärna äldre årgångar av samma humlesort för att se hur den skiljer sig. Har man förvarat humlen lufttätt i frysen så klarar sig humlen förvånansvärt bra.
  • Prova gärna lite ovanliga sorter också. Det är rätt ofta som "inaktuella" och opopulära humlesorter som faktiskt är väldigt bra har fått stå undan för nya trendiga sorter.