Punktsammanfattning av Colorado

Finns alldeles för mycket att skriva om vår resa till USA. Colorado är en underbar stat och dit åker vi utan tvekan igen och här kommer en liten sammanfattning som är anpassat för er som gillar mat och dryck:

• Ta med leg. Ett giltigt sådant. Sofia blev nekad ett par gånger pga att hennes leg nyligen gick ut och att vi inte hade passet med oss. Alla som ser ut att vara under 60 år kollas. Mer nitiskt än Systembolagets interna under 30 policy alltså.

Wynkoops provningsunderlag

• Restauranger som inte serverar öl från hantverksbryggerier/craftbryggerier har svårigheter att etablera sig. Brewpubs finns i överflöd, de flesta brygger bra öl och jag har inte hört att det gått dåligt ekonomiskt sätt för någon av dem. Folk är extremt lojala mot sina lokala bryggerier och köper oavsett om det serverar bra öl eller inte. Ett glas på 12-16 Oz. (36 – 48cl) kostar ca $3-7, riktigt billigt är det under Happy Hour.

Provar lite öl från Avery

• Satsa på samplers/flighter. Dessa finns nästan överallt även om det inte finns med på menyerna. Om det ändå vore så väl här i Sverige. 2-4 Oz. glas (6-12 cl) kostar ca $1-3.

Pineapple Express Foo Truck utanför Odell

• Gillar man ostron så är det lätt att hitta bra sådana för $1/st. Rocky Mountain Oysters är en helt annan sak. Denver är fylld av bra restauranger och snabbmatsställen, nästan så man undrar hur det är möjligt att de går runt. Sällan är de dock tomma. Förutom alla restauranger så finns det även hundratals food trucks som brukar ställa sig utanför alla bryggerierna/brewpubarna. Brewpubarna behöver inte ha någon matservering och man kan ta med sig mat från Food trucksen in till dessa.

• När ni vill ta en paus ifrån öldrickande och ätandet så finns det en uppsjö med saker att göra. Rekommenderas starkt att man kör upp till Mount Evans och till Red Rock.

Galet storslagna Red Rock

• De serverar väldigt bra öl inne på arenorna (4 sorters Odell på fat bl.a.). Att tänka på vid besök hos Pepsi Center för att kolla på hockey eller basket; de accepterar inte utländska ID kort. Bara Pass. Går dock att diskutera med ansvariga på plats om att ID-kort visst ska funka och begära undantag från deras korkade policy.

• Hyr bil. Vi hade turen att få skjuts att ta oss runt de dagar vi inte besökte bryggerier inne i Denver. Det var lätt att ta sig till Boulder och till Longmont med buss, men det var svårt att ta sig runt till de olika bryggerierna i Boulder-området. Fick lov att ta en taxitur till Avery. Att cykla går väldigt bra i Denver, gäller dock att få tag på en cykel.

• Åk dit med tomma väskor och handla mycket kläder för att vira in alla ölflaskor med. Se till att inte låsa dem om ni inte har TSA-godkända lås. TSA lämnade en lapp att de gått igenom min resväska fylld med öl, inget blev beslagtaget som tur var.

Edinburghresa - EBBC13 Dag 1

Mycket som hände i Edinburgh med alltifrån bryggeribesök till försenat bagage.

Detta inlägg är början till en sammanfattning av vad som hände när jag, Johan, Magnus, Christer och Matt besökte Edinburgh för European Beer Bloggers Conference (EBBC) under helgen.

Fredagen möttes jag på vid gaten till Schipol av Matt och Johan som båda hade med sig öl som alltså behövde checkas in. Pga dåliga förbindelser med kollektivtrafiken så tidigt i Stockholm så ville jag inte riskera att behöva stå i en kö när jag kom till Arlanda och skippade därför att checka in något.

Inte helt dumt visade det sig.

Både Johans och Matts bagage blev kvar i Schipol då flyget vidare till Edinburgh vart fullbokat. De checkade in på Arlanda medan jag checkade in mobilt och fick biljetten i mobilen istället för en traditionell papperbiljett. De fick dock ingen biljett från Schipol till Edinburgh vilket alltså berodde på en tidigare cancellerad flygning som gjorde vårt flyg överbokat.

Johan och Matt blev kvar i Schipol ett par timmar till medan jag tillsammans med Magnus och Christer som vi mötte vid gaten reste vidare till Edinburgh. På flyget satt dessutom Dylan Moran som såg ut att vara allmänt bakis. Som vanligt då alltså. Men en nick till honom och en tillbaka blev det iaf.

Ghillie Dhu:s konferenslokal

Vi lämnade bagaget vid Grassmarket Hotel och begav oss till konferensstället. Åt en lunch på restaurangen under lokalen och drack varsin Ghillie Ale och fick sedan gå upp till konferenslokalen.

Däruppe möttes vi av en massa bryggare som hade med sig en stor del av sina öl som vi tillsammans med alla andra anlända bloggare fick smaka av.

Vi fick bl a lyssna på Garrett Oliver från Brooklyn prata göra en jämförelse mellan vin och öl samt få höra lite historia om Tennants Lager Lovelies, en "Sälj grej med tjej"-marknadsföringstrick som var allt annat än smakfullt.

Smaklös marknadsföring

Av de öl vi fick testa på fredagen så var det två som verkligen stack ut och som jag gärna hade kunnat få tag på här i Sverige. 

Den första var en blond session ale med namnet Fyne Ales Jarl som trots sina 3,8% lyckades mäkta med en mycket fin blommig och citrusaktig bucket. Så pass mycket att jag konverterat till dem som tycker att det är värt att torrhumla svagare ölsorter.

Den andra kom ifrån Williams Bros, även den en Blonde Ale men något starkare med sina 4,3%, nämligen Williams Brothers Birds and Bees. Det märktes att Williams Bros fokuserade på att göra välbalanserade öl, ett stort plus enligt mig, det som stack ut med denna var att den var citrusfrisk samtidigt som den hade en extremt trevlig maltig ton utan någon DMS-känsla som några av deras pilsnermaltbaserade öl hade. Anledningen verkar vara användandet av belgisk ale malt. Något att prova hemma själv alltså.

Britterna vet verkligen hur man gör bra session-öl, kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket session-öl som bryggs och dricks därborta, men väldigt imponerade icke desto mindre.

På kvällen presenterade Pilsner Urquell två fina fat med opastöriserad och ofiltrerad Pilsner Urquell tillsammans med middagen på House of Chambers mitt inne i stan. Alltid lika underbart att dricka denna fina dryck även om jag blivit sugen på kolsyras Pilsner Urquell efter alla Real Ales man gått igenom dittills under dagen. Vaclav Berka, bryggmästaren på Pilsner Urquell, höll dessutom på att spruta ner en stor gammal tavla där när han slog håll i faten för att de skulle ge ifrån sig något öl...

Bryggning på bortaplan

Slänger upp lite bilder på bryggningen av Rock IPA som bryggdes hos en vän, Finn, som bor i Gamla Enskede.

De hade en liten föreningslokal i huset som vi kunde använda och självklart var man nyfiken på att brygga där!

Väggarna behövde målas om och allt var inte lika skinande rent som det är i badrummet hemma. Men det fanns uttag för el, vattenkran och utrymme för att brygga som man bara kunde spola av.

Vi är några stycken som letar efter ett ställe att brygga på, kanske kan detta vara ett alternativ ifall att vi kan övertala föreningen att hyra ut platsen och låta oss lägga ner lite energi på att rusta upp stället?

Scandinavian Spring vs Alpine Spring

För några månader sedan bryggde jag och Fredrik en Kölsch som skulle pass fint när våren kom. En öl som jag verkligen tyckte passade för detta var Samuel Adams Alpine Spring som jag och Sofia drack när vi var på BA vid Järntorget förra våren. Det fick alltså bli en öl inspirerad av den ölen.

Vad blev då skillnaden mellan dessa? Vi privatimporterade AS via Systembolaget och kunde därefter göra en liten jämförelse.

AS märker man tydligt använder en annan sorts specialmalt, nämligen honungsmalten. Skapar en mjuk behaglig honungskänsla i smaken där SS snarare har en maltig honungssötma.

Tettnangerhumlen har mer citrustoner än Hallertauer Tradition-humlen som har en mer örtig ton. AS är nästan lite estrig i jämförelse. Både på gott och ont.
Svårt att säga om det faktiskt egentligen är en tysk lagerjäst snarare än en kölschjäst i AS:n.

SS är mer klar än AS och är samtidigt något ljusare. Kan vara att SS är klarare än AS som skapar illusionen att den skulle vara ljusare.

Nu är ju AS en hel procentenhet starkare än SS, alltså AS 5,5% mot SS 4,5%, men jag skulle inte påstå att AS är fylligare. Kanske är det så att detta märks tydligare då SS har en mer grynig smak än AS, svagare öl (särskilt om de inte är makrolager) har en tendens att smaka lite grynigare än starkare lager.
Båda är löljligt lättdruckna.

Slutsatsen är att vi bör vara extremt nöjda med vår öl. I princip lika bra men med en hel procentenhet mindre alkohol.
Nästa vår när vi brygger denna igen så får vi försöka få tag på honungsmalten.

SVT-programmet "Ölresan" - reaktion på det första klippet

Detta klipp från SVT har ju spridits runt en del och vi satte oss ner på soffan igår och såg klippet. Inledningsvis så vill jag poängtera att jag tycker att det är kanon att det görs en produktion om öl! Mer sånt!

Min första reaktion av klippet är att det är dåligt, eller snarare oklokt, av Stella att försöka påpeka att deras öl på något sätt är unik. Unik är den, självklart, iom att all öl är unik även om många bryggerier jobbar stenhårt för att ölen ska vara densamma. 
Men att påstå att den har unika doft- och smakegenskaper, som Jean-Jaques ju faktiskt försöker framhäva, är lite svårare att förklara iom att det ju faktiskt är en enkel eurolager som ska ha så rena och neutrala smaker som möjligt vilket inte ger något större utrymme för unika dofter och smaker.

Han kunde alltså istället ha fokuserat mer på imagen av Stella, marknadschef som han är, och använt sig av det som är deras styrkor. Nu vet jag inte vad Stella försöker utmärka sig med, men något måste det ju vara med tanke på deras position. Har svårt att tro att de vanligtvis marknadsför sig själva genom att påstå att ölen är unik...

Men man började helt klart tycka synd om Jean jaques när han satt där förtvivlad efter hans ödesdigra misstag. 


Journalisten, Johan "Steken" Magnusson, upplever jag beter sig en hel del som en besserwisser och en kanske även en mobbare när han, i sann Janne Josefsson anda, ska sätta dit marknadschefen. 

Visst det blir bra TV, men personligen så blir jag rätt irriterad när folk som börjat lära lite mer än gemene man om något inom ett område ska försöka sätta dit andra och kanske ännu värre börja generalisera kring öl och se ner på vissa "icke godkända" sorter. En Eurolager är kanske inte mitt favoritstil, men det är en populär och relativt svår stil att brygga som man ändå får ha respekt för.
Värst blir det när burken med Millennium ska tas in för att jämföras med Jupiler och stella och då kallas för "Vanlig Svensk Starköl". Uttrycket är ungefär lika dåligt uttryck som "Stor stark". Jag förstår vad som menas med det, precis som jag förstår vad som menas med en stor stark, men ett klumpigt val av ord är det om man nu ska sätta dit öldrickarna i Belgien. 
"Generisk Svensk Ljus Lager" är ett ordval som antagligen inte hade rusat upp mina känslor på samma sätt.

Hursomhelst så är det helt klart intressant, om än lite plågsamt, att se hur en marknadschef för ett stort varumärke börjar vrida på sig när han inte vet hur om han kan känna igen sin egen produkt. Hans bortförklaringar är relevanta även om man ändå tycker att han skulle agerat på ett bättre sätt och erbjudit sig att prova dem efter att provningsfaktorerna förbättrats.

Nu var det längesen jag själv drack en Stella, så jag har ingen referens. Men Jupiler hade man ju chansen att prova under besöker i Bryssel tidigare i vintras. 

Hade jag ställts mellan dessa två så hade jag med största sannolikhet kunnat skilja dem åt och jag hade kunnat identifiera vilken som var vilken. Men jag förstår att man hade velat förbereda sig själv. Eller jag hade iaf velat göra det med tanke på hur sällan jag faktiskt dricker dessa två sorter. Jean Jaques förmodar jag dricker iaf Stella:n oftare än vad jag gör.

Det jag försöker komma fram till är att Jean Jaques är klumpig som marknadschef, Jonas beter sig lite som en besserwisser men ändå har en bra punkt när han menar på att det inte är ölet som gjort Stella till ett stort märke. 

Sammanfattningsvis så ska det verkligen bli en intressant att följa serien!

Bryggning enligt Parti-Gylemetoden

Kan låta meddela att Parti-gyle är galet slitsamt även om idén är god.

Mäskningen tog inte så lång tid eller så (iaf inte första mäskningen). Allt gick bra, kom även fram till att jag nog inte vill prova

med att ha i mer än 9,5-10 kg malt i mäsken med risk för att det svämmar över i framtiden heller.

Min mätpinne som jag använder till grytan visar tydligen 2 liter fel vilket förklarar en stor felkälla till denna och tidigare bryggningar.
Nja, inte mer än 1 gång per år iaf. Typ till nästa BW-bryggning om ett år igen :)

Detta gjorde att jag inte fick ut fullt så mycket vört till BWn, att denna blev för stark (fick späda ner den från 1,120 till 1,100) samt att min andra öl (EKG-IPA) blev alldeles för stark med ett OG på 1,071. Förbannade mätpinne som har skapat onödigt mycket problem under mina bryggning det senaste halvåret...

Största problemet (förutom mätspinnen), var att jag inte kunde koka 2 satser vört på över 10 liter samtidigt med bara en gryta. Detta innebar att vi fick vänta ca 3 timmar innan man kunde koka nästa vört om man ska räkna in uppkokningstid, koktid, whirlpool och kylning.

Skulle jag göra om detta?
Nja, inte mer än 1 gång per år iaf. Typ till nästa BW-bryggning om ett år igen...

Torrhumlingsexperiment - Resultaten!

Vi valde till slut att köra på Guldkällan, istället för Samuel Adams Boston Ale och Boston lager som vi funderade på först, av den enkla anledningen att vi ville ha en ren öl som smakade så lite som möjligt.

Detta är väl något som vi ångrade lite nu i efterhand men jag kommer till det.

I måndags kom hursomhelst Daniel över, som brukar vara med på våra ölprovningar, för att vara med på utvärderingen av torrhumlingsexperimentet.

Det vi gjorde var helt enkelt att öppna upp flaskorna en och en och sen trycka i en 1,5 g av respektive humle, kottar såväl som pellets, och sen snabbt på med en ny kapsyl. 

1,5 g/flaska motsvarar alltså nästan 5 g/liter vilket är ungefär det jag brukar torrhumla med om jag inte satsar på en DIPA.

Flaskorna fick stå i en ljusskyddad kartong i rumstemperatur under 4 dagar innan jag la in dem i kylskåpet under 1 dygn. Detta är även bra för att pelletshumlade flaskorna så att pelletsen satt kvar längst ner i flaskan för att undvika att dessa inte kommer med när man häller upp ölet.

När flaskorna hälldes upp i de olika glasen så använde jag mig av en enkel tésil som jag sköljde efter varje upphälld flaska för att separera humlekottarna/pelletsen ville hänga med

Resultatet vad gäller poäng, tydligaste aromerna/smakerna och en liten utvärdering för torrhumlingsexperimentet:

1. Summit 2012 pellets 16/20

Apelsinmarmelad

Lök

Melon

Förvånansvärt trevlig med tanke på hur vissa verkligen dissat humlesorten. Så bra att jag gör min första riktiga single hop APA på denna till helgen. 

2. Cascade 2012 pellets 14/20

Citrus

Ja helt enkelt en angenäm citruston, inte så hemskt mycket grapefrukt som när man använt cascade i koket. 

3. Columbus (CTZ) 2012 kottar 15/20

Vitlök

Lök

Citrus

Kraftig lökighet som kan vara lite kraftig först men som tar sig efter ett tag då en citruston sticker fram tydligare. Förstår varför man använder denna i kombination med andra sorter. Kan skapa en härlig balans tillsammans med mer citrusaktiga sorter tack vare sin aromatiska lökighet. 

4. Galaxy 2012 kottar  15/20

Tropisk frukt

Ananas

Piña Colada

Väldigt fruktig men den gör sig inte så bra i denna öl då den känns lite menlös. Helt klart en tråkig överraskning.

5. Centennial 2011 kottar 17/20

Persika

Lychee

Passionsfrukt

Enormt mycket stenfrukt blandat med citrusaktiga toner samt en hel del tropiska inslag. På gränsen till 18/20.

6. Simcoe 2012 kottar 18/20

Lychee

Tallbarr

Persika

Precis som hos centennial så är det mycket stenfrukter och tropiska inslag i Simcoe, dock kan man även ana en del tallbarr. Brukar vara större skillnad mellan dessa dock, men jag antar att det är ölet som inte riktigt fått ut karaktärerna ordentligt ur dessa.

7. Styrian Golding 2009 kottar 16/20

Svart té

Mullbär

Jordgubbar

Denna var alltså från 2009 vilket antagligen påverkade hur den upplevdes. Men de svarta tétonerna skapade en riktigt behaglig känsla hos ölen. Helt klart en positiv överraskning! 

8. Amarillo 2011 kottar 16/20

Ctirus

Grapefrukt

Persika

Stenfrukterna var tydlig även i denna, men av alla vi provade så hade nog denna mest citrustoner. Fräsch men kanske inte fullt så spännande som Amarillo kan vara.

9. Chinook 2012 kottar 15/20

Apelsiner

Örtig

Gräsig

Gräsigheten förstörde lite för denna trots den trevliga apelsindoften. Hade lite högre förhoppningar av denna, kanske kräver den mer värme för att komma tillrätta. Eller en annan öl helt enkelt.

10. Belma 2012 kottar 15/20

Jordgubbar

Galiamelon

Jordgubbar i mjölk

Oj! Vilken annorlunda humlesort. Jag tyckte att den var rätt spännande men både Sofia och Daniel tålde inte denna. Får se vad man hittar på med den. En IPA skulle den nog inte alls passa i, kanske en veteöl? Eller en somrig Vete/White IPA?

Vi provade självklart även att blanda dessa men det blir innebär tolv till resultat vilket jag inte orkar skriva om.

Bästa kombinationerna fick man annars när man blandade:

Simcoe + Amarillo 18/20

Simcoe + Centennial 18/20

Centennial + Columbus + Chinook 18/20

4 C:na 18/20

Medan den överlägset sämsta kombinationen var:

Styrian Golding + Columbus 9/20

Nästa gång jag gör ett liknande experiment så ska jag verkligen använda mig av en mer intressant ölsort. Guldkällan gjorde att vi mer eller mindre upplevde underliga jordgubbstoner i de flesta av glasen vilket var rätt irriterande...

Visst humletonerna var väldigt tydliga, men det kändes som att vissa sorter inte fick fram sin fulla potential pga ölvalet. Cascade var inte alls särskilt intressant exempelvis vilket den annars kan vara i en APA.

En annan punkt vi kommer att köra mer på är blindprovning, men då krävs det antagligen att fler är med.

Några kommentarer för andra som vill prova experimentet:

• Pellets är att föredra om man ser till enkelheten att få ner humlen i flaskorna. Sen är det många som förespråkar kottar vid torrhumling för att dessa ska ha bäst bevarade aromer/oljor.
• Var riktigt snabba med att få på kapsylerna igen om ni både vill hålla kolsyran och ölet kvar i flaskorna. Humle löser ut kolsyran snabbare ur ölet vilket gör att det kan skumma över snabbt. Har även provat att torrhumla redan kolsyresatta fat och där får man också vara snabb.
• Blanda gärna äldre årgångar av samma humlesort för att se hur den skiljer sig. Har man förvarat humlen lufttätt i frysen så klarar sig humlen förvånansvärt bra.
• Prova gärna lite ovanliga sorter också. Det är rätt ofta som "inaktuella" och opopulära humlesorter som faktiskt är väldigt bra har fått stå undan för nya trendiga sorter.  

Torrhumlingsexperiment

Till helgen ska det prepareras för ett torrhumlingsexperiement som det skrevs om tidigare på Seatown Brewings facebooksida.

Dock ville vi alltså inte använda oss av en blaskig lager utan istället en bra men ganska humleneutral ale eller lager. De som utförde experimentet med Bud Light ville prova Sierra Nevada Pale Ale istället.

Vi köpte hem och valde att prova mellan några öl för att se vilken som var så rensmakande samt så malt- och humleneutral som möjligt men som ändå inte var alltför enkel.

Valet föll på att prova mellan följande:

• Nils Oscar God Lager
• Oppigårds Single Hop (Styrian Goldings-humle)
• Sierra Nevada Pale Ale
• Samuel Adams Boston Ale

God Lager hade en lite för hög maltprofil för att vara neutral, humlen var dock bra i det avseendet.

Oppigårdsölet hade lite för tydliga kryddiga och citrusaktiga toner som säkert skulle störa, maltprofilen var annars bra här istället.

Sierra Nevada PA valdes pga att det var det de som utförde Bud Light experiment ville prova. Vi höll inte alls med om att denna skulle lämpa sig väl vilket kanske inte är så konstigt. Cascadehumlen kändes väldigt tydligt trots resan från USA. En bra öl men som inte alls lämpade sig av flera olika skäl.

Boston Ale visade sig dock lämpa sig riktigt väl för experimentet. En välgjord Amber Ale utan felsmaker men som ändå har en bra men neutral beska samt en maltprofil som inte sticker ut.
Den enda nackdelen är att själva flaskorna har en sån där irriterande utstickande gravering som gör att de inte lämpar sig väl för användning av flaskor för egna bryggder i framtiden...

Mikkeller & Friends Bar i Köpenhamn

Jag, Sofia och Marc åkte ner till Köpenhamn under helgen för att vara med på Mikkeller & Friends Bar-invigning.

Tog tåget ner på fredagsmorgonen där jag och Sofia flyttade in tillfälligt i en lägenhet nära den nya baren som vi fick tag på via airbnb.com

Kan varmt rekommendera er att välja det alternativet över hotell nästa gång ni är ute och reser. Mer personligt, inte lika tråkigt som på hotell och man har tillgång till så mycket mer, såsom större kylskåp.

Under fredagskvällen drog vi först över till den tidigare och lite mindre Mikkeller-baren vid Vesterbrogade och fick där träffa Christian från Beer Here. Vi gjorde det stora misstaget av att bestämma oss för att promenera bort till Norrebro adressen efter några öl vilket tog oss nästan 50 min. Det var rätt så kallt ute så det vart kanske inte den trevligaste promenaden...

Fullt av folk var det där, men många bekanta ansikten. Fredrik som driver stället välkomnade oss med en Zombie Dust och tårta. Vid tårtan träffade vi även Manker & M2 som verkade ha hunnit igenom det mesta där redan. :P

Vart såklart ännu mer folk på Mikkeller på lördagen vilket gjorde att vi bestämde oss för att vänta lite innan vi gick dit. På plats träffade vi lite annat löst folk från Monks och BA SoFo som hade bestämt sig för att gå igenom alla 40 (eller var det mer?) öl som de hade på fat.

Vad minns man mest av tillställningen i Köpenhamn? Förutom alla trevliga glada människor, all öl man köpte på sig på Ölbutikken, BarleyWine och Mikkeller bottle shoppen så var kanske en av de bästa upplevelserna där den dyraste flaskan vi köpte. Nämligen en Mikkeller SpontanCherry som blandats med Körsbär/Körsbärsvin från Fredriksdal i Danmark. 250 DKK kostade den me det var det värt med tanke på upplevelsen.

Tyvärr så sabbades glädjen över helgen precis när vi skulle åka hem. Någon ficktjuv hade varit framme och snott kameran ur Sofias ficka så jag har inte så värst mycket bilder att presentera förutom kanske en som man minns rätt bra apropå SpontanCherry:

Eller nej. Den bilden var nog för taskig mot de inblandade. No photo for you!

Cider - Resultat 6 månader efter 3:e satsen

Har gjort cider tre gånger nu, är riktigt kul och man får verkligen varierande resultat. 
Jästsorterna jag har använt är:

1. Champagnejäst (Lalvin EC-1118): torrt som snus, fick vänta iaf 12 månader innan det blev gott. Amerikanska ekspån, hade velat ha mer ekfatstoner dock. Flaskjäst.

2. Alejäst (Danstar Nottingham): Bra grejer, torrt men inte för torrt. Drickbart efter 6 månader och gott efter 12. Amerikanska ekspån och franska ekkuber, klart bättre ekig ton. Flaskjäst. Tillsatte lite laktos och sötningsmedel.

3. Vitvinsjäst (WLP675 Chateau Red): Sofia som ville prova detta för att få mer av en fransktyp, återigen snustorrt men ser väldigt elegant ut (Chardonnayfärgat). Har dock bara legat 6 månader så det får bli 6 månader till innan vi dricker det. Dessa svavlade/sorbatade vi och kolsyresatte med hjälp av fatölsanläggningen för att kunna söta lite mer. Funkade kanon.

Har både svavlat alla innan jäsning för att ta död på spontanjäsningen och kört Chitosan och Kiselsol för klarning på alla. Viktigt att man doserar rätt annars så är risken att svavlet blir för märkbart. Nr 2 har lite för mycket svavel i sig för att jag ska vara nöjd.

Det som jag vill testa nästa gång är:

• Blanda äppelsorter (använda lite mer aromatiska sorter ovanpå alla äpplena från trädplockandet)

• Pastörisera själv (någon vecka efter flaskjäsning), eftersöta mer.

• Prova att göra Graf (Cider och öl kombination).

• Prova att göra Cyser (Cider och honung i kombination).

För att få bättre resultat själva så rekommenderar jag starkt att man läser igenom denna sida: 
http://www.homebrewtalk.com/f32/results-juice-yeast-sugar-experiments-83060/

Här rekommenderas Nottingham och S-04 mest. Kommer själv att prova S-04 nästa gång.

Vakuumpackning av humle

Innan julafton (2012) så utbytte jag och Sofia önskelistor av den enkla anledningen att vi ville ge varandra sånt vi verkligen ville ha och/eller behövde.

En av sakerna jag önskade mig var en vakuumpackare som jag kunde använda för att vakuumpacka överblivet humle från påsarna som humlen kommer i. 

Gissa vad jag fick när julafton väl kom? :D

Varför önskade jag mig en vakuumförpackare?

Några bra anledningar till att vakumpacka humle:

• Håller sig fräscha längre
• Tar mindre plats i frysen
• Man behöver inte noja över att man måste brygga en "skåpstömningsöl" för att inte humlen ska hinna tappa för mycket av sina oljor innan man brygger med den.
• Man kan brygga ölrecept som kräver små givor av många humlesorter utan att känna att man har för många öppnade humlepåsar.
• Man kan köpa större förpackningar och dela upp dem om man är fler som vill dela på samma humlepaket men inte behöver 100g påsar.
• Man kan börja odla humle och vakummpacka direkt efter skörd för att kunna använda färsk humle vid bryggning

Hur gör man då? Innan jag själv testade så hittade jag denna video:
Hops Packaging

Och självklart lite värden för hur pass mycket fräschare humlen håller sig med hjälp av vakuumförpackning:
Storage factors for primary storage methods

Just nu har jag en hel del olika sorters humle hemma så här en drygt 2 månader efter att jag fått den. Känslan när man kan knacka humlen på diskbänken för att den är så hårt packat skapar förvånansvärt hög belöningskänsla.

Dry Hop Simcoe Vodka

Något jag helt slutat med är att recensera kommersiell öl på den här sidan. Dock har jag fått något så ovanligt som en torrhumlad version av en Vodka där man använt sig av den populära amerikanska humlesorten Simcoe.

För ovanlighetens skull så var det inte Brill & Co som släppte denna trots att den bär namnet Mikkeller, utan det är istället Galatea som lanserade denna via Systembolaget den 2:a januari.

Dry Hop Simcoe Vodka

Färgen är svagt gulgrönaktig, utan någon som helst grumlighet från torrhumlingen. Jag skyller detta på att den filtrerats genom ett kolfilter efter att den torrhumlats men förstår att de kanske inte ville släppa en grumlig vodka.

På doften märks det väldigt tydligt att de använt sig av vete vid destilleringen, till skillnad från potatis som bas, och har en något frän och påträngande vodkadoft att jämföra med Absolut Vodka snarare än den mer neutrala Russkii Standart. I beskrivningen går de mer in i detalj kring hur de torrhumlat snarare än hur de destillerat den så jag utgår från att de kanske inte fokuserat så värst mycket på själva vodkan.

Vidare så är humledoften subtil men helt klart märkbar. Man behöver inte leta länge innan man upptäcker tonerna av tallbarr, citrus och även lite åt passionsfrukt. Enligt deras sida så ska den även ha torrhumlats med Citra. Varför det inte står det på flaskan är dock lite underligt.

Smaken då?
Det är verkligen här den skiner. Generöst fruktig med väldigt tydliga toner av tropiska frukter, citrus, vingummi och så man tänker sig att en torrhumlad IPA ska smaka. Tillsätter man några droppar vatten så ersätts iställte vingummin av starkare toner av mogna frukter. Den är dock inte alls lika len som en vissa andra vodkasorter vilket kanske är lite synd, men den är så pass intressant att jag skulle kunna tänka mig att välja denna över en hel del whiskysorter.

Sammanfattningsvis hade det varit väldigt spännande att få testa en version som torrhumlats efter filtreringen för att jämföra. Lite synd är det att de inte fokuserade på att göra vodkan lika neutral som de gör med exempelvis sin Single Hop IPA series där de låter humlen få tala, men en helt klart intressant vodka som har en väldigt unik och förvånansvärt bra smak.