Vi började kvällen med en Tin Whistle Killer Bee från den lilla staden Penticton nära Vancouver. En öl han tagit med sig hit från sin resa till Canada i våras. Funkade riktigt bra att börja med en lagom söt Brown ale, särskilt då efterföljande hamnar i en något högre kategori.
Mitt i öldrickandet får jag höra att min sambo Emelie sitter fast i Läggesta då bussen från Gripsholm (Mariefred) varit försenad så att hon missade tåget till Stockholm och fick vänta i 2 timmar. I detta fall hade SJ gärna fått vara sen, men då skulle den självklart gå i tid...
Tillbaka till ölen, där nästa fick bli en Rogue Double Dead Guy Ale som Einar hade väntandes i kylen. Trevlig Amerikansk strong ale, men onödigt dyr flaska. Dock värt ett försök, plus att flaskan är rätt fin att spara.
Till sist då, en DIPA som rubriken talar om, fick det bli en Rogue Imperial India Pale Ale (I²PA) som jag köpte förra våren då den släpptes. Efter att ha hört så väldigt många personer prata om att IPA'a ska drickas färska och inte alls är lagringsvänliga så blev man lite nervös. Är ju ändå en dyr öl som man inte får chansen att prova varje dag, då vill man väl testa den när den är som bäst.
Denna variant av DIPA verkar ha gynnats ordentligt av lagringen, frågan är gör alla det? Finns det t.o.m. IPA's som gynnas av lagring? Har någon liknande erfarenheter eller haft möjlighet att jämföra olagrade med lagrade DIPA's?